Jag har tänkt på att många har uppfattningen om att självförsörjning är en svår nöt att knäcka. Men jag upplever att det inte alls behöver vara så svårt utan att varje del räknas som ett framsteg. Det svåraste för mig är de rena räkningarna som dimper in varje månad och av den anledningen kan inte Vi gå hela vägen för just dessa ting kan Vi inte klara oss utan (bostad, el, telefon, bredband, försäkringar).
I framtiden när utrymme och möjligheter finns så kanske företagandet (gården) kan gå runt av egen maskin och rent av inbringa en del lön och det är då självförsörjning närmar sig en helhet för mig.
Jag vet en person som odlar grönsaker i plastbackar på balkongen, mängder av grönsaker. Tomat, squash, bönor, gurka mm.mm. Hon är alltså självförsörjande på färska grönsaker fån mitten av juli-början av oktober. Dessutom kokar hon pastasås och ketchup av tomaterna för att slippa köpa det. Bönorna förväller hon och fryser in så att det räcker för ett år.
En annan person, som jag ser väldigt mycket upp till, äter bara Krav-kött och annars vegetariskt. Hon köper mjölk direkt från en Eko-bonde och kan göra egna mejeriprodukter som grädde, smör, fil och yoghurt.
En annan har ett par hönor för äggens skull och en potatistäppa med midsommarpotatis.
Kan det lilla få räknas? Det gör ju skillnad!
Vilka söta teckningar Lisa //Kram
SvaraRadera